Idag var vi med om en deja vu upplevelse a´la Tulum 2008. Karlsson hade precis bestämt sig för att lämna det svalkande blå och ge sig in mot land när den dök upp. Vågen. En majestätisk huldra skuggade solen och jag anade vad som var på gång. Smidig som en italiensk ficktjuv parerade jag vågen, dock inte helt utan problem. Värre gick det för Karlsson.
Jag hann se ett skräckfyllt ansikte titta mot mig i ett tyst skrik på hjälp innan den lilla flickan från det småländska glasriket försvann under skummet. Inte ett spår syntes av Karlsson, som inte ens vågat doppa huvudet fram till dess. Nu jävlar blev det doppat,kanjag säga. Efter några sekunder dök en blek figur upp i efterdyningarna av den mindre tsunamin och jag kände omedelbart igen ansiktsuttrycker från Tulum. Hysteriskt roligt! Karlsson tyckte att det var mindre roligt.
Jag var aldrig orolig för hennes skull. Man flyter ju på fläsket, så jag visste att hon skulle komma upp förr eller senare.
Incoming search terms:
- tulum blogg