Så var det dags att hämta ut kontanter för att betala hotellet vi bott på. Karlsson och jag började vår vana trogen att traska men hann inte långt förrän hotellägaren stannade oss med sin moped. Han erbjöd oss lift till Cherai, och innan Karlsson hunnit invända hade jag redan tackat ja. Sagt och gjort, vi hoppade upp på sadeln bakom den lilla prominenta mannen – han är kort, halvtjock och har svart mustasch – och var redo för avfärd när det ringde i bossens lur.
Där satt vi på hans moped, mitt i vägen,medanhotellägaren pratade och skojade med sin motpart. Bussarna svischade förbi som schimpanser på en bananodling men mannen tedde sig helt oberörd. Man får ett annat perspektiv på begreppet trafik härnere.Sri Lankavar nog ändå snäppet värre, men Indien är inte långt efter.
Väl inne i Cherai passade Karlsson på att ge sina fötter en present. Hon köpte ett par röda sandaler för 7kr och försäljerskans ögon lös som diamanter när vi lämnade 3kr i dricks. Eftersom vi redan tagit på spenderarbyxorna passade vi även på att ge Tuk-tuk chauffören dricks på vägen tillbaka. Han såg ut som ett spöke när han räknade de 8 kronorna han fått i dricks. Litekangöra mycket.